Jämtland och fjällvandring

PB utanför sitt tält under fjällvandringen.
PB tillsammans med Stockholmsvänner 1900, på väg ut på fjällvandring. Foto: Oscar Olsson, Östersund

Det var Alma Arbman, som med sina målande beskrivningar av och berättelser om hembygden uppe vid Storsjön, som gjorde honom så intresserad av landskapet att han beslutade sig för att besöka Jämtland på sommaren 1889. Mötet med dessa jämtlandsungdomar förändrade PBs liv. Kontakten med dem gjorde att han framöver kom att bli Jämte. Han kom att hålla kontakten med Alma Arbman hela livet. Det var ofta till henne han skrev brev då han var utomlands och då han ville berätta om sina upplevelser.

Så här beskriver PB i ett föredrag 1929 sina känslor för Jämtland som han lärde känna första gången 1889.

- Jag talar ut av mitt hjärta och detta hjärta hänger ännu alltjämt fast vid Jämtland, ännu är det alltjämt fyllt av samma nästan ungdomligt svärmiska känsla av att här har jag min rätta hembygd som jag erfor vid mitt första Jämtlandsbesök.

- Den sistlidna 5 augusti 1889 var det på dagen 40 år sedan jag för första gången såg Storsjöbygden och stående i fören på den lilla ångbåten Trafik greps av den nästan överväldigande synen: Oviksfjällens och Åreskutans stora, blåa massor i den klara augustimorgonens solglans dykande fram bakom Digernäsets lundar och upp över de då för mig obekanta öarnas och avlägsna skogsåsarnas lätt fjärrblått disiga barrgrönska.

- Resan dit var emellertid efter dåtida förhållanden ingen småsak. Jag befann mig efter avlagda konservatorieexamina på ferier i mina föräldrars hem i det vackra, sjörika Burträsk i Västerbotten.

- För att komma därifrån och till Jämtland måste man först åka tre dryga mil hästskjuts till Skellefteå uthamn, Ursviken, sedan där på kajen under bar himmel i flera timmar invänta ankomsten av någon av de stora Norrbottens-båtarna (denna gång Piteå) som uppehöll trafiken mellan Haparanda och Stockholm, sedan anlända till Sundsvall påföljande afton, övernatta på något hotell för att tidigt följande morgon sätta sig på ett tåg, som behövde hela dagen för att föra den resande upp till Östersund, där man åter fick tillbringa en natt på hotell, förljuvad av dåtidens alla bekvämligheter.

- Själva höjdpunkten i Oviksvistelsen blev emellertid min första jämtländska fjällvandring, anordnad av Johan Tirén, som ville göra studier uppe i fäbodarna och företagen i sällskap med honom och hans syskon Viktor och Calise. Den gav mig tillfälle att känna hela fjällgruppen från Hundshögen till Höglekardalen och Bydalen, som då blott bestod av tre små fäbodvallar med tillhörande åbyggnader.

Fjällvandringsläger vid Mieskebäcken.
PB på fjällfärd tillsammans med Helga Englund, konstnären Stina Tirén, skådespelerskan Tyra Dörrum
Uppbrott från Ljungdalen. Fjällfärd.

Fjällvandringar i Oviksfjällen

Det var i augusti 1889 som PB kom till Jämtland första gången. Och blev betagen i fjällvärlden. Mötet med Oviksfjällen kom att påverka hans liv och hans komponerande.
Upplevelsen av Jämtlandsfjällen skulle bli hans främsta inspirationskälla. Det var under vandringarna i fjällen som PB komponerade och arrangerade sånger för manskör och blandad kvartett. Han såg därför till att sällskapet han gick tillsammans med kunde sjunga, för det blev ofta spontan fyrstämmig sång under vandringarna. Systern Gerda, alt, Ellen Hellström, sopran (granne från Umeå senare gift med Karl Tirén) hennes bror Gunnar Hellström, bas (senare gift med Gerda) och PB själv, tenor.

I sin packning han PB alltid med sig diktböcker, som tex Björnstjerne Björnson. PB skrev ju ofta musik till andras texter, Heidenstam, Strindberg, J P Jacobsen, och han hade alltid papper och penna med sig för att kunna skriva ner sina kompositioner när melodierna kom till honom.

Hundshögen och Arådalen

Johan Tirén har på flera av sina tavlor återgivit denna märkliga och typiska fjällbild. Och där får man sitt lystmäte på alla de hälsosamma lidanden, som göra säterbesök så förtjusande: 
1) ligga i för korta sängar eller spartanskt overkliga lavar,
2) väckas kl. 3 på morgonen av den hurtiga säterjäntan, som med dunder och brak flyttar in sina fyllda mjölkämbar och börjar ysta,
3) äta fäbodmat i alla tänkbara former och – som sagt –
4) göra intressanta misstag i fråga om vägen.”

PB tillsammans med sina vänner från Stockholm som var inackorderade hos familjen Englund/Tirén på Källtorp på Frösö. Här ses fru Colliander, frk Colliander och Mathilda Jungstedt-Reutersvärd 1906.

PB är inackorderad hos familjen Englund/Tirén i Valla på Frösön, 1895-1914. 

Under ett par år vistades PB i Dresden i södra Tyskland 1892-93 (94) där han studerade, komponerade och gav pianolektioner för att få inkomster. 

Länkar till andra fotoalbumsidor