Tidiga åren

Wilhelm Peterson-Berger föddes den 27 februari 1867 på gården Äskja i Ullånger i Ångermanland. Han hade tre syskon, broder Einar, syster Gerda och broder Folke. På hösten 1869 flyttade familjen till Västerbotten, där Wilhelm tillbringade uppväxtåren omväxlande i Umeå och Burträsk.

Modern Sofia Wilhelmina Peterson f. Berger vid sin tramporgel i Umeå. Det var hon som introducerade sonen till musiken.

Mötet med musiken

PBs första möte med musiken var just genom modern Sofia Wilhelmina. Han minns upplevelsen, när musiken kom till honom, nästan som en andlig uppenbarelse.

Det var vintern 1874, han var då 6-7 år gammal.  Mamman kommer in i rummet, det är skymning, hon gick fram till pianot. Hon slog sig ner och började spela. Han visste inte då vad det var för ett stycke, han hade hört det många gånger förut, men nu greps han av dessa tongångar, och han stod som förtrollad. Mamman spelade Beethovens Månskenssonat.

Detta blev inkörsporten för PB till att lära känna Schumann, Grieg och Brahms. Med detta i bagaget, kunde han själv säga, att "mitt möte med musiken var fullbordat."

PB med sin familj i Umeå. Moder Sofia Wilhelmina, fader Olof, broder Einar, syster Gerda, broder Folke.

Intryck

Till de ungdomsintryck som avsatt de tydligaste spåren i Peterson-Bergers tidigare egna kompositioner hör hans upplevelse av norsk litteratur, Björnstjerne Björnsons diktning och Edvard Griegs musik.

Denna folkliga, naturfriska konst fann stark resonans i hans eget kynne och väckte till liv likartade men personliga uttryck för hans musikaliska känsla och fantasi i en rad körer, sånger och pianostycken.

Efter gymnasiestudierna i Umeå sökte PB till Musikaliska akademien i Stockholm. Fadern, Olof Petterson,  lantmätare i Umeå, hade ju önskat att sonen hade valt en annan akademisk karriär, men så blev ju inte. Modern, Sofia Wilhelmina Berger, var däremot nöjd med hans val, att bli kompositör. 

PB och hans broder Einar tillsammans med sportintresserade ungdomar i Umeå 1885-90. PB sitter längst fram med krocketklubba.
Tennisspel på Änge gård, Frösön 1894-95. Lars Tirén i mitten, PB längst till vänster, omgivna av hänförda åskådare i vackra kläder. Lägg märke till unionsflaggan.

Till Stockholm

Hösten 1885 reste Wilhelm till Stockholm. Han gick ofta på operan, som blev en ny upplevelse för honom. Där samspelet mellan text, musik och gestaltning fascinerade. Han köpte billiga biljetter högst upp i salongen. Det var under den här första tiden i Stockholm som han mötte/upptäckte Wagners musik. Den 2 april 1887 såg han Mästersångarna i Nürnberg vid den svenska premiären.

- Så som jag minns denna oförgätliga afton, tror jag att den blir mitt livs starkaste teaterminne. Jag greps bokstavligen av en förtrollning som räckte i flera dagar, under vilken jag försummade konservatoriet och drev omkring på gatorna i ett slags lyckligt rus, ”Trunkenheit ohne Wein".

Han sökte sig till gemenskap med  andra konstnärssjälar som också studerade i Stockholm, han fick nu vänner i de norrländska kretsarna. Framför allt umgicks han med konstnären Johan Tirén, prästson från Oviken. Han satt ofta i Johan Tiréns ateljé och komponerade musik för piano och violin, som bl a resulterade i hans första sonat i e-moll.

Där hos Johan Tirén var det mycket sammankomster med fest och sång och diskussioner tillsammans med syskonen Arbman från Sunne, det var sonen Ernst Arbman och döttrarna Alma och Hilda (senare också Rosa), men framför allt med dottern Alma Arbman. (Hon var 15 år äldre, annars hade det nog kunnat bli något mellan dem, nu blev hon mer som en storasyster)

Länkar till andra fotoalbumsidor